Eldsjön i Uppenbarelseboken 

Eldsjön verkar vara ett utflöde från Guds eldsnatur, jämför Dan 7:10. Denna flod har i Johannes syn samlats till en sjö. Svavel heter på grekiska theon, och är likt ordet för Gud, Theos. Det är gudomlig rökelse, som av antikens greker användes för rituell rening. Eldsjön är enligt Upp 14:10 belägen framför Lammet, alltså inför Guds tron. Det innebär att plågan (samvetsplågan) syftar till omvändelse, annars skulle Jesus behöva bli sadist för att stå ut med att se denna plåga i all evighet. I Daniels syn av den yttersta domen framkommer också att plågan består i skam, Dan 12:2.

Uttrycket "evigheters evighet" (bättre översättning: "tiders tider" eller "tidsåldrarnas tidsåldrar") tycks beteckna höjdpunkten av alla tider, i analogi med "sångernas sång" som är Höga Visan, och "kungarnas kung" som betyder den främste bland kungar. Det handlar alltså inte om evighet. Dessutom är det "röken från deras plåga" som stiger upp i tidsåldrarnas tidsåldrar, vilket torde betyda minnet av plågan, Upp 14:11. Rök är också resultat av förbränning och bör därför stå symboliskt för att synden renas bort. De enda om vilka det står att de bokstavligen plågas i tidsåldrarnas tidsåldrar (alltså inte röken av plågan) är vilddjuret, den falske profeten och djävulen.

Ordet "tillber" i Upp 14:11 står i grundtexten i formen presens particip aktivum, vilket betecknar en pågående process. Det verkar därför som att människorna i eldsjön fortsätter att tillbe vilddjuret medan de plågas i elden. De tycks ha fixerats så vid vilddjuret, att de inte ens efter döden släpper sin beundran för denna falska messias. NDUer bekräftar att människor som fixerats vid synder fortsätter att utöva dessa efter döden, utan att uppnå den tillfredsställelse de hoppas på. Eldsjön kan alltså betraktas som en plats där syndaren tuktas genom att få smaka följderna av sina synder tills han ger upp och vänder om.

Att människor plågas under de främsta tidsåldrarna betyder inte att de måste uthärda minst två tidsåldrar innan de kan befrias från plågan. Uttrycket anger bara under vilken period reningen kommer att ske, men den enskilde kan vända om innan dessa tidsåldrar är fullbordade. När processen är klar ska Gud bli allt i alla, 1 Kor 15:28 och döden ska berövas all sin makt, 15:26. Eftersom eldsjön kallas den andra döden, måste den därför vara inkluderad i Paulus påstående och mista sin makt. Den andra döden bör förstås som en död (= skiljande) från synden. Jämför Adams synd som var en död (=skiljande) från livet i Gud.

De rättfärdiga slipper inte elden. Det står att den inte har någon makt över dem, Upp 20:6. Annorlunda uttryckt har eldsjön ingen effekt på dem. De är nämligen redan rena, fullständigt avklädda alla masker. Om vi aspirerar på att leva med Gud i evighet måste vi tåla elden, för Gud är en förtärande eld, 5 Mos 4:24.

Den historiska berättelsen om Sadrak, Mesak och Abednego i Nebukadnessars brinnande ugn ser ut att vara en profetisk förebild på eldsjön (Dan 3). Ugnen hade ingen makt över de rättfärdiga, den svedde dem inte ens, utan de kunde vistas i elden utan obehag. Så är det också med oss -- när vi blivit till ett med Guds eldsnatur kommer elden att kännas som en ljuvlig atmosfär att vistas i.

De flesta av de tidiga kyrkofäderna före Augustinus undervisade om Guds eld som en reningens eld. De trodde inte på den dubbla utgången (undantaget Tertullianus och hans lärjungar), utan menade att Gud till slut ska skaffa bort synden och bli allt i hela sin skapelse. Det var först med Augustinus (omkring år 400) som läran om eviga helvetesstraff kom att bli dominerande i kyrkan.

Se mer om domen i Tidens fullbordan

 Naturens ordning

Varför finns det rovdjur och parasiter?

Många gånger har jag funderat på varför Gud har låtit rovdjur och parasiter uppstå. Visst, Adams fall innebar att hela skapelsen lades under förgängelse, men varför dessa uttryck för förgängelsen?

Så slog det mig att tillståndet i den fysiska världen återspeglar tillståndet i den andliga världen. Gud talar ju ofta genom förebilder. Så är t ex Gamla testamentet är fullt av förebilder på kommande händelser. Våra drömmar,  fyllda av symboliska bilder, är också ett språk som Gud skapat åt oss. Ofta missar vi moderna människor sådana budskap, eftersom vi inte är tränade att förstå dem.

I den andliga världen finns "rovdjur". Enligt 1 Petr 5:8 går djävulen omkring som ett rytande lejon och söker vem han kan uppsluka. De demoner som Jesus befriade människor från var parasiter som levde ut sina perversa lustar på sina plågade offer. Och samma rovdrift och parasiterande är vi ännu i dag utsatta för. Luftens härsmakt (Ef 2:2) styr i stor utsträckning livet på jorden. Den andliga dimensionen råder över den fysiska. Detta återspeglas - avbildas - i naturens ekosystem.

När Jesus kommer tillbaka och upprättar sitt tusenåriga fridsrike ska Satan fängslas, och med honom naturligtvis även hans underlydande rovdjur och parasiter, de onda andarna (Upp 20:2). Då kommer naturen att förändras så att den återspeglar detta nya andliga tillstånd över jorden. Lejon ska äta gräs liksom oxar, skriver Jesaja, människan ska uppnå åldrar som kan jämföras med dem man uppnådde före syndafloden och bönhörelsen ska bli omedelbar (Jes 65:17-25). Det blir nämligen inte längre någon kamp mot de andemakter i himlarymderna som står emot oss när vi ber (Dan 10:13). Guds närvaro kommer att vara påtaglig över hela jorden. Ändå är detta bara en partiell upprättelse av skapelsen, eftersom döden ännu kommer att finnas kvar, om än uppskjuten till högre ålder.

Församlingen är kallad att råda över mörkrets rike (Luk 10:19). För att vi ska kunna råda på jorden i enlighet med den kallelse vi fick - först i skapelsen, och sedan genom Jesus Kristus i förnyat förtroende - måste vi lära oss de andliga lagar som styr livet på jorden och tillämpa dem. Som Kristi kropp ska vi vara skickade att lägga Satan och alla omständigheter som inte stämmer med Guds vilja under våra fötter. Detta var vad Jesus gjorde under sitt jordeliv. Han kunde göra detta för att det inte fanns något i honom där Satan hade ett fäste (Joh 14:30). Enligt Joh 16:11 är denna världens furste nu dömd. Det innebär att vi fått auktoritet över honom och alla hans verk. Vi är kallade att råda i liv och rättfärdighet.

Församlingen måste vakna och ta sin uppgift på allvar. Vi kommer att ha en nyckelroll när jordens klimat förändras genom den globala uppvärmningen. Trots att denna är orsakad av människan, innebär det inte att vi ska stå maktlösa. Liksom Jesus hade makt över stormen på Gennesarets sjö, har vi också makt över vädret. Vi kan befalla regn att komma när det blir torka och regn att upphöra när det blir översvämning. Vi har inte sämre auktoritet än profeten Elia, som kunde befalla både torka och regn att komma. För även om människan orsakat naturkatastroferna, styrs detaljerna i dess manifestationer av den andliga världen. Om vi lär oss att penetrera denna och liksom kunna se in i den andliga världen, kommer vi att kunna regera där. En förutsättning för att detta ska kunna ske är att vi är i samklang med Herren själv, för Herren sade att vi skulle få vadhelst vi ber om ifall vi förblir i honom (Joh 15:7). Detta tillstånd är också innebörden i att be och befalla i Jesu namn. Enligt hebreiskt idiom handlar man i någons namn om man är i fullständig harmoni med den personen.

peter@vingarden.org

Uppdraget

Vårt uppdrag är att göra alla till Jesu lärjungar, men det betyder inte att alla som inte blir det, måste plågas i evighet. En sådan lära är ju psykopatens hotfulla attityd till alla som inte gör som han vill. Hitler är ett bra exempel på en person som utövade denna disciplin mot alla som inte gillade honom, och detsamma kan vi säga om alla totalitära regimer idag. Detta beteende är inte kärlek. Det är en förfalskning av kärlek.

Nu är det så att alla till slut kommer att bli Jesu lärjungar, även om det för många kommer att ta tid. Jes 45:24: "Jag har svurit vid mig själv, ett sanningsord har utgått från min mun, ett ord som inte skall tas tillbaka: För mig skall alla knän böja sig. Alla tungor skall ge mig sin ed och säga om mig: Endast i HERREN är rättfärdighet och styrka. Till honom skall man komma, och alla som varit förbittrade på honom skall blygas. I HERREN skall hela Israels släkt ha sin rättfärdighet, de skall berömma sig av honom."

Observera att det ovan står att de som varit Guds fiender ska komma till honom och ha sin RÄTTFÄRDIGHET i honom. De som varit förbittrade ska blygas (jfr Dan 12:2 som handlar om domen), men det står inte att de ska brinna i en bokstavlig eld. Elden i Upp är helt enkelt symbolisk för själens eldsplåga hos den som står emot rättfärdighet. Svavlet i eldsjön är symboliskt för gudomlig rökelse, jfr grekiskans ord för svavel som är likt ordet för Gud.

Nedanstående bibelrum säger detsamma, och då ska vi ha i minnet att uttrycket "i någons namn" är ett idiom som i hebreisk kultur betyder att man är en ande och en själ med den i vars namn man handlar:

Fil 2:10:..."för att i Jesu namn alla knän skall böja sig, i himlen och på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna, Gud, Fadern, till ära, att Jesus Kristus är Herren."

Detta andas alltså inget tvång, för detta behagar inte Gud. Jesu kärlek är universums mäktigaste kraft och kan smälta alla syndare. Men de måste se Guds kärlek för att förstå att vända om, och där kommer vi in i bilden.

Det är klart att synd får följder. Vad vi sår ska vi skörda. Men inte i evighet. Jag vädjar till alla att läsa vår bok "Tidens fullbordan", eftersom det är alldeles för mycket att gå igenom här för att ge rättvisa åt bibelns lära i denna fråga. När du läst boken kan du återkomma med kommentarer. Det tycks bara vara de som inte läst boken som har invändningar mot den. 

peter@vingarden.org

 

Den orättrådige förvaltaren i Luk 16 

Luk 16:1-9: Jesus sade också till sina lärjungar: "Det var en rik man som hade en förvaltare, och denne blev beskylld för att förskingra hans egendom. Då kallade han honom till sig och sade: Vad är det jag hör om dig? Lämna redovisning för din förvaltning. Du kan inte längre få vara förvaltare. Då tänkte förvaltaren: Vad skall jag göra när min herre tar ifrån mig förvaltningen? Gräva orkar jag inte och tigga skäms jag för. Jo, nu vet jag vad jag skall göra så att man tar emot mig i sina hem, när jag får avsked från min tjänst. Och han kallade till sig dem som stod i skuld hos hans herre, en efter en, och frågade den förste: Hur mycket är du skyldig min herre? Han svarade: Hundra fat olja. Förvaltaren sade till honom: Ta ditt skuldebrev och sätt dig genast ner och skriv femtio. Sedan frågade han en annan: Och du, hur mycket är du skyldig? Han svarade: Hundra tunnor vete. Då sade han till honom: Ta ditt skuldebrev och skriv åttio. Och hans herre berömde den ohederlige förvaltaren för att han hade handlat klokt. Ty den här världens barn handlar klokare mot sitt släkte än ljusets barn. Jag säger er: Skaffa er vänner med hjälp av den orättfärdige mammon, för att de skall ta emot er i de eviga [tidsåldriga] boningarna, när världslig rikedom har tagit slut. 

Texten verkar vara en allegori, som porträtterade judarnas situation. Den rike mannen är Gud själv. Den otrogne förvaltaren står i första hand som symbol för judarna. De hade blivit anförtrodda Guds rike, men förvaltat det dåligt. Deras kallelse var att vara präster (2 Mos 19:6) åt Herren. Prästens uppgift var att undervisa om Herrens vägar så att de som lyssnade kunde lära känna honom. Men istället för feta andliga rätter, hade de serverat smulor åt hedningarna. Nu skulle de fråntas förvaltarskapet av Guds rike (Matt 21:43). De skulle också skingras bland hednafolken, och de behövde förbereda sig på detta.

I allegorins form ger Jesus dem ett råd hur de ska göra för att bli väl mottagna i sina tidsålderliga boningar, alltså exilen. OBS att grekiskans αἰώνιος ska översättas tidsåldrig och inte evig.

Vad borde de då göra? Jo, de borde förlåta de omgivande folken, främst romarna som hade ockuperat landet. Genom att ta av Guds tillgångar, kunde de efterskänka romarnas skulder till dem själva, som i verkligheten var skulder till Gud. När vi förlåter tar vi alltid av Guds tillgångar och efterskänker skulder som andra har mot oss, eftersom "Jorden och allt som uppfyller den tillhör HERREN, världen och de som bor i den." (Ps 24:1) Vi kan inte förlåta av hjärtat med egna resurser, utan bara om vi kan se att allt vi "äger" egentligen tillhör Herren, liksom vi själva gör det. Detta är ett sant glädjens budskap, för därmed blir hjärtats förlåtelse en enkel sak. Vi slipper ju själva att stå för kostnaden. Judarna hade fullmakt att göra detta, trots att de blivit avskedade från sitt förvaltarskap. Vi har nämligen alla Guds fullmakt att förlåta. Detta hade inte varit förskingring, som vi nog lätt läser in i texten när vi inte förstår den. Det ser ju ut som att Jesus uppmuntrade den orättrådige förvaltaren att begå ytterligare otrohet mot sin huvudman. Men så var alltså inte fallet.

I allegorin minskade förvaltaren andras skulder mot hans Herre, men skrev inte ner dem till noll. Det kunde han inte, eftersom romarna hade skulder också mot andra folk som de hade ockuperat, och judarna hade bara fullmakt att förlåta det som de själva blivit utsatta för. Men om de hade följt Jesu råd, hade det ändå haft stor betydelse, både för romarna och för judarna. Romarna hade fått uppleva Guds kärleksnatur genom judarna och så lättare kunnat finna vägen fram till Gud. Judarna hade samtidigt fått sanna vänner som hade underlättat deras exil avsevärt.

Nu skedde ju inte detta. Istället gjorde judarna uppror mot Rom. (År 70 och Bar Kokhba-upproret 132-135). Sedan dess har judarna lidit förföljelsens eld bland olika folk, och den kristna kyrkan har antagligen varit den största förföljaren, och inspirerat andra att ta efter hennes exempel.

Peter Wallgren 

peter@vingarden.org

Den rike mannen och Lasarus - en tolkning

Under historiens gång har föreställningar om helvetet spelat stor roll för förföljelser av oliktänkande inom både kristendom och islam. Tron på ett evigt helvete har motiverat grov tortyr för att om möjligt omvända dem som uppfattats som hädare eller kättare. Om någon avviker från den ”rätta” läran hamnar han ju i helvetet, och då är jordisk tortyr att föredra, eftersom den bara varar en jämförelsevis kort tid och kanske räddar några. Men resonemanget har knappast lett till uttryck för kärlek, fastän det borde varit drivkraften. Det bevisar bara att kärlek inte kan rymmas i ett sådant trossystem.  Närhelst man drivs av fruktan för villfarelse och straff befruktas hatet. Och med hat i hjärtat har man redan hamnat i villfarelse.

Samma onda cirkel finns i politiken. Det går nu inte att förneka att vissa åskådningar för in människor i jordiska helveten, men frågan är hur man bäst bekämpar dessa. Kan fruktan för ondskan verkligen leda oss till handlingar som vänder ont till gott? I fullkomlig kärlek finns ju ingen fruktan.

Lagstiftning och utrikespolitiska beslut påverkas i högsta grad av politikers gudsbild, vare sig de är öppet religiösa eller bara vagt anar det gudomligas ordningar.

Idag ser vi inte tortyrets logik tillämpad i kyrkan. Men jag möter ibland dem som grubblar över ifall de kommer att hamna i helvetet när de dör. Jag har lagt märke till att fruktan för helvetet är ett grundläggande tema i vissa psykiska lidanden, speciellt vid psykoser. Fruktan för villfarelser skapar också helt helt onödiga svårigheter i samarbete med andra troende. Och så är det naturligtvis svårt att älska en Gud som kastar människor i helvetet. Inte minst Dagens Nyheters förre chefredaktör Herbert Tingsten tyckte detta var ett stort hinder för att alls kunna tro på Bibeln.

En av de Bibelns berättelser som starkt bidragit till föreställningen av helvetet som en plats där människors andar plågas i eviga eldslågor finner vi i Lukasevangeliets 16:e kapitel – liknelsen om den rike mannen och Lasarus. Låt oss därför se lite närmare på denna liknelse.

Läs Lukasevangeliet 16:19-31!

Den rike mannens kläder säger oss en del om hans identitet. Han var klädd i purpur och fint linne. Purpur bars av kungligheter. Fint linne var prästerskapets klädsel enligt Gamla Testamentet, 2 Mos 28:42 m fl. Så mannens klädedräkt var en symbol för kunglighet och prästerskap. I 2 Mos 19:6 sade Gud till Israel ”Ni skall för mig vara ett rike av präster och ett heligt folk.” Kläderna identifierade honom därför symboliskt med Guds utvalda egendomsfolk. Han hade fem bröder. Det är inte mer långsökt än att Jesu åhörare direkt kopplade detta till att mannen representerade Juda, Jakobs son, från vilken judarna härstam­mar. Judas äldre helbröder var Ruben, Simeon och Levi; hans yngre Isaskar och Sebulon (1 Mos 35:23).

Judarna var andligt rika och kände sig trygga som Abrahams avkom­lingar (se Matt 3:9). I dödsriket kallade Abraham den rike mannen ”min son” (1917), sedan denne tilltalat Abraham med ”fader”. Det beskrev en ömsesidig relation som grundade sig på kärlek. Under sitt jordeliv levde han varje dag i glädje och fest – vilket Gud hade lovat sin förbundspartner. Men i 5 Mos 8 utfärdade Mose en allvarlig var­ning som han borde ha funderat närmare på. Israels kallelse var att välsigna alla folk med det de fått av Herren. Men endast smulor föll från deras bord.

När den rike mannen dog, kom han att plågas i dödsriket. Han fick nu själv ropa utan att få hjälp (Ords 21:13), liksom Lasarus uppenbarligen hade gjort i det förra livet. Men vari bestod dödsriket, och hur utformade sig plågan?  Basanos är det grekiska ordet som används för plåga i vers 23 och 28, här i plural. Ordets grundläggande betydelse är ”prövosten, kriterium för att testa äktheten av metaller”. Mannens liv prövades och testades – i en ”låga”, står det. Vissa bibelöversättningar har ”lågor”, vilket förstärker den folkliga synen på helvetet som ett brinnande inferno. Rätt översättning av ordet flox är ”flamma, blixt, det som plötsligt lyser upp något”. Han befann sig alltså inte i ett brinnande inferno. Flox står i singular. Det handlar om en flamma, och associationerna leder till en flamma av plötslig insikt över sitt tillstånd. Hans plåga bestod av ånger över ett förfelat liv. Det blev nu prövat. Hur länge? Prövningar brukar pågå tills man får fram ett resultat.

Mannen menade att en enda droppe vatten skulle kunnat ge honom lindring (svalka tungan). Om han hade befunnit sig i ett eldhav skulle den droppen ha dunstat i lågorna långt innan den hunnit nå hans tunga, och naturligtvis skulle inte en droppe ha haft någon kyleffekt på hela kroppen. Men kanske han drog sig till minnes alla hårda ord han yttrat under sitt förra liv och nu kände det som att tungan brände som eld. Vi kan associera till Jakobs brev (3:6) där tungan beskrivs som en eld.

I verserna 24 och 25 är ordet för ”plågades” odynao som främst syftar på själsligt lidande. Ordet används fyra gånger i Skriften, samtliga av Lukas, varav två gånger i liknelsen. I Luk 2:48 används det för att beskriva Maria och Josefs oro när de sökte den tolvårige Jesus i samband med påskhögtiden. I Apg 20:38 används ordet för att beskriva smärtan som församlingsledarna kände när Paulus sade att de inte mer skulle se hans ansikte.

Vem var Lasarus?

Den hebreiska motsvarigheten till namnet Lasarus är Elieser, ett namn som betyder ”Gud hjälper” eller ”Den som Gud hjäl­per”. I GT finns elva personer med namnet, men eftersom liknel­sens Lasarus verkade ha starka band till Abraham, kan vi misstänka att han representerade Abrahams tjänare. Då Abraham var barnlös långt upp i åren var Elieser den han tänkt testamentera sina rikedomar till, 1 Mos 15:2.

Elieser var från Damaskus, och Lasarus bör därför stå som symbol för hedningarna. Dessutom berättade Jesus att hundarna slickade hans sår. Ingen människa verkade bry sig om honom, utan hundarna var hans vänner. Bara tanken var ytterst stötande för judarna eftersom hunden räknades som ett orent djur.

Om denna tolkning stämmer, ville Jesus här visa att även hedningarna har del i Guds rike – vilket även det var otänkbart för många judar.

Vilket dödsrike syftade Jesus på?

I dödsriket kunde den rike mannen se Lasarus i Abrahams sköte. Det kan förvisso syfta på att en kommunikation kan ske mellan Abrahams vistelseort i ljuset och det andliga mörker som i Bibeln kallas dödsriket. Men det är säkert inte hela sanningen. Låt oss bara först konstatera att om mörkrets boning skulle bestå av evig tortyr, så skulle man knappast kunna glädja sig i Abrahams sköte, för då skulle man se sina nära och kära plågas dag som natt. Det blir inget himmelrike av det, såvida man inte förvandlas till sadist när man kommer till himlen. Därför måste det finnas ett slut på eländet.

Men vi missar lätt allegorins profetiska innebörd: Jesus ville varna judarna för att de som folk skulle hamna i ”dödsriket”, det vill säga sändas i exil bland jordens olika folk, medan hedningarna skulle få tröst av evangeliet, alltså bildlikt talat hamna i Abrahams sköte. I exilen, och även i dagens Israel, plågas så judarna av förföljelsens ångest. Svalget till Abrahams sköte (trons sköte) består fram till den dag då hela Israel ska bli frälst (Rom 11:26).

Intressant är att mannen inte bad om att få komma till Abrahams sköte. Inte heller bekände han sin synd. En sådan lösning var fördold för honom. När Jesus i slutet av allegorin lät Abraham svara den rike mannen ”lyssnar de inte till Mose och profeterna, kommer de inte heller att bli övertygade ens om någon uppstår från de döda”, så var detta en specifik förutsägelse om vad som skulle komma att ske när Jesus uppstod från döden. Ledarna mutade gravvakten istället för att vända om (Matt 28:11-15). Påståendet gäller inte generellt, för många kom till tro när Jesus uppväckte Lasarus (Joh 11:45). Och vi får inte glömma att alla kristna kommit till tro just därför att Jesus uppstod från döden. Idag kan vi läsa om en stor mängd nära-döden-upplevelser som också leder många till tro. Men Jesus visste att bevisen inte skulle övertyga de flesta avkomlingar till Juda och hans bröder. Deras hjärtan var nu tillstängda, och Gud tänkte inte öppna dem förrän tiden var inne (Jes 6:10, Rom 11:25, 32).

I dödsriket får man skörda det man sått på jorden. Man får känna den smärta som man orsakat andra, såvida inte ens offer har förlåtit. Men det betyder inte att försoningen blir utan verkan. En dag ska Herren dra alla till sig, Joh 12:32. En dag har syndaren betalat till sista öret, Matt 5:26. Och en dag ska alla se Guds frälsning, Luk 3:6. Klyftan mellan dödsriket och Abrahams sköte är nu överbryggad av Jesus. ”Han är försoningen för våra synder, och inte bara för våra, utan också för hela världens”, 1 Joh 2:2. Det krävs bara att man vill se honom för att komma över dödsrikets klyfta.

Många av Bibelns bildspråk har gett oss myror i huvudet när vi inte förstått dem. Fler exempel är Uppenbarelsebokens eldsjö, Gehenna, domen mellan fåren och getterna samt ”evig eld”. Utrymmet här räcker inte till, men i vår bok Tidens fullbordan öppnar vi för en rättvis och positiv gudsbild genom alla dessa begrepp.                      

Helvetet, Gehenna, eldsjön, eviga straff, Den rike mannen och Lasarus, avgrunden

Rubrikens ord tillhör de mest missförstådda begreppen för de flesta moderna bibelläsare. Hur kan Gud kasta människor i ett evigt helvete, om han är Kärlek? 

Många har missförstått Bibeln och kanske dessutom fått en kluven gudsbild genom syner och uppenbarelser om helvetet. Men nu finns en bok som historiskt och språkvetenskapligt går igenom begreppen. Den heter Tidens fullbordan. Tidens fullbordan är en synnerligen viktig källa till att förstå Guds kärleksnatur. Boken bygger helt på Bibelns egna ord utifrån noggranna grundtextanalyser, men tar också med de tidigaste kyrkofädernas uppfattningar i ämnet. Här finns också en tankeställare om källan till uppenbarelser av helvetet som inte stämmer med Bibeln. 

Efter att ha läst boken bör man helhjärtat kunna säga att Guds natur är ren Kärlek utan att för den skull bortse från det ansvar vi alla kommer att avkrävas inför Guds domstol.

http://www.vingarden.org/catalog/product_info.php?products_id=1245

Läs mer om den här: http://www.vingarden.org/catalog/product_info.php?products_id=1245

 

Boken "Tidens fullbordan" är nu utkommen! Idel positiva recensioner!

Tidens fullbordan av Peter & Madeleine Wallgren

Lars Jalmestig

Vill verkligen tacka er Peter och Madeleine för allt det arbete ni lagt ner med att skriva denna boken!
Boken Tidernas fullbordan är den bästa bok jag läst på många, många år!
Har varit troende nu i ca 40 år och trots att jag har predikat och undervisat mycket, så har jag alltid haft många frågor i mitt inre som jag har undrat över.
Och här i Tiderna fullbordan är det så många pusselbitar som har lagts på plats. Ja! det är den mest spännande och intressantaste boken jag läst på de senast 20-30 åren!
Skulle verkligen vilja säga och rekommendera: Tidernas fullbordan är en måste-bok för varje kristet hem!
Lars Jalmestig
Betyg:  [5 av 5 stjärnor!]

Stanley Sjöberg:

“Jag är imponerad av er djupa förankring i noga studier i Bibeln som helhet, med beundransvärd förmåga att tränga in i grundtextens innebörd och komplettera med citat från kända och okända teologer genom historien.

Det ger förtroende och styrka i beskrivningen om försoningens räckvidd och djup utifrån löftet om en total upprättelse till frälsning för alla människor och hela skapelsen som då inte slutar i kaos, utan blir efter alla kriser den fullkomliga verklighet Gud syftade till från början.”

Ingvar Hörnvall:

Vi är många som präglas av fruktan om vad slutet av denna tidsålder ska innebära. Detta beror oftast på att vi har präglats av en felaktig undervisning. Vi uppmanas dock i ordet att lyfta på våra huvuden när vår förlossning nalkas. Så detta innebär ju faktiskt att framtiden är både spännande, intressant och faktiskt helt underbar.
Jag vill därför uppmana dig att låta dina ögon smörjas med salva, så att du kan se med nya ögon på vad framtiden har att bjuda på.
Jag har inte hunnit läsa boken klart ännu, men vill redan nu rekommendera den. Hela mitt hjärta längtar efter mer av denna undervisning.
För att klara av att läsa denna bok så måste man låta alla tidigare tankesystem rasa, så läs den öppenhjärtigt, med nyfikenhet och kom ihåg att du har rätten att pröva allt. 
Den är i många stycken omtumlande och förändrar många av de tidigare föreställningar just jag har haft, men frukta inte utan läs. Den är kanonbra! /Ingvar
Betyg:  [5 av 5 stjärnor!]

Bente Jarl:

“Vilket djupgående arbete ni har gjort! Vilket engagemang! Vilken klarsyn!

Verkligt imponerande! Min första tanke när jag läste boken var: Varför har inte fler upptäckt samma saker?

Den största orsaken tror jag är att traditionens rötter är så rotfasta att det skall mycket till att ändra människors vanetänk. Det som verkar vara nytt kan inte vara sant, och inom kristna kretsar fruktar man för allt som man associerar till villoläror. Mitt motto, mitt livs röda tråd och vägledning har alltid varit att ha kärlek till sanningen. Så för alla som har samma önskan och vågar följa den helige Andes ledning borde denna bok vara en trovärdig kompass.

Jag började läsa både med nyfikenhet och med entusiasm och tyckte att den var lättläst med tanke på de svåra ämnen som avhandlas. Det blev en hel del aha och så-är-det-upplevelser!

För att vara en bok innehållande ”ej-mjölkmat,” är den som helhet mycket lättläst, inspirerande, uppmuntrande och framför allt klargörande där man haft sina frågor. Många krokiga saker blir räta!”

Fler spontana reaktioner från läsare som ringt eller mejlat:

"Så befriande att förstå att grundtexterna visar att helvetet inte är evigt, men ändå en verklighet."

"En guldgruva till 100%!"  

"Det bästa jag läst på mycket länge!"

"Det blir en storsäljare!"   

"Fantastisk ögonöppnare om tidsåldrarna och evigheten!"

Innehållsförteckning

Förord

1. Några inledande funderingar

2. Förutfattade meningar

3. Livet som det brukar te sig

4. Före floden

5. Guds målsättning

6. Predestinationsläran

7. Guds tålamods tid

8. Mark 16 - tro eller fördömelse?

9. Aion och ‛olam

10. Översättarnas traditionsbundenhet

11. Världens återupprättelse

12. Tidiga kyrkofäders uppfattning

13. Fåren och getterna

14. Går världen mot katastrof?

15. Guds tystnad om eviga straff

16. Hur verkar försoningen?

17. Frälsning genom underordning?

18. Gudomligt medlidande

19. Guds kärlek – Guds vrede

20. Frukter av helvetesläran

21. Mellan döden och uppståndelsen

22. Lasarus och den rike mannen

23. Äger vi en fri vilja?

24. Alla knän ska böjas för Herren

25. Besvarad eller obesvarad kärlek

26. Vem är förlorad

27. Vad betyder förgås – förlorad?

28. Uppfattningar om Guds straff

29. Kan man bli frälst efter döden?

30. Synden till döds

31. Självmord

32. Vad är helvetet?

33. Gehenna

34. Vår Gud är eld

35. Eldsjön – Guds renande eld

36. Vilken bibelbok avslöjar slutet?

37. Vad blir slutet för djävulen?

38. Jubelåret

39. Jesus återkomst

APPENDIX

Origenes

Augustinus

Hur länge har vi existerat

Inbunden med hårda pärmar. 414 sidor. 220:- + porto
 Se http://www.vingarden.org/catalog/index.php?cPath=23_1

Du kan beställa den genom att mejla post[at]vingarden.org eller här i webshopen: http://www.vingarden.org/catalog/product_info.php?products_id=1245