Den orättrådige förvaltaren i Luk 16 

Luk 16:1-9: Jesus sade också till sina lärjungar: "Det var en rik man som hade en förvaltare, och denne blev beskylld för att förskingra hans egendom. Då kallade han honom till sig och sade: Vad är det jag hör om dig? Lämna redovisning för din förvaltning. Du kan inte längre få vara förvaltare. Då tänkte förvaltaren: Vad skall jag göra när min herre tar ifrån mig förvaltningen? Gräva orkar jag inte och tigga skäms jag för. Jo, nu vet jag vad jag skall göra så att man tar emot mig i sina hem, när jag får avsked från min tjänst. Och han kallade till sig dem som stod i skuld hos hans herre, en efter en, och frågade den förste: Hur mycket är du skyldig min herre? Han svarade: Hundra fat olja. Förvaltaren sade till honom: Ta ditt skuldebrev och sätt dig genast ner och skriv femtio. Sedan frågade han en annan: Och du, hur mycket är du skyldig? Han svarade: Hundra tunnor vete. Då sade han till honom: Ta ditt skuldebrev och skriv åttio. Och hans herre berömde den ohederlige förvaltaren för att han hade handlat klokt. Ty den här världens barn handlar klokare mot sitt släkte än ljusets barn. Jag säger er: Skaffa er vänner med hjälp av den orättfärdige mammon, för att de skall ta emot er i de eviga [tidsåldriga] boningarna, när världslig rikedom har tagit slut. 

Texten verkar vara en allegori, som porträtterade judarnas situation. Den rike mannen är Gud själv. Den otrogne förvaltaren står i första hand som symbol för judarna. De hade blivit anförtrodda Guds rike, men förvaltat det dåligt. Deras kallelse var att vara präster (2 Mos 19:6) åt Herren. Prästens uppgift var att undervisa om Herrens vägar så att de som lyssnade kunde lära känna honom. Men istället för feta andliga rätter, hade de serverat smulor åt hedningarna. Nu skulle de fråntas förvaltarskapet av Guds rike (Matt 21:43). De skulle också skingras bland hednafolken, och de behövde förbereda sig på detta.

I allegorins form ger Jesus dem ett råd hur de ska göra för att bli väl mottagna i sina tidsålderliga boningar, alltså exilen. OBS att grekiskans αἰώνιος ska översättas tidsåldrig och inte evig.

Vad borde de då göra? Jo, de borde förlåta de omgivande folken, främst romarna som hade ockuperat landet. Genom att ta av Guds tillgångar, kunde de efterskänka romarnas skulder till dem själva, som i verkligheten var skulder till Gud. När vi förlåter tar vi alltid av Guds tillgångar och efterskänker skulder som andra har mot oss, eftersom "Jorden och allt som uppfyller den tillhör HERREN, världen och de som bor i den." (Ps 24:1) Vi kan inte förlåta av hjärtat med egna resurser, utan bara om vi kan se att allt vi "äger" egentligen tillhör Herren, liksom vi själva gör det. Detta är ett sant glädjens budskap, för därmed blir hjärtats förlåtelse en enkel sak. Vi slipper ju själva att stå för kostnaden. Judarna hade fullmakt att göra detta, trots att de blivit avskedade från sitt förvaltarskap. Vi har nämligen alla Guds fullmakt att förlåta. Detta hade inte varit förskingring, som vi nog lätt läser in i texten när vi inte förstår den. Det ser ju ut som att Jesus uppmuntrade den orättrådige förvaltaren att begå ytterligare otrohet mot sin huvudman. Men så var alltså inte fallet.

I allegorin minskade förvaltaren andras skulder mot hans Herre, men skrev inte ner dem till noll. Det kunde han inte, eftersom romarna hade skulder också mot andra folk som de hade ockuperat, och judarna hade bara fullmakt att förlåta det som de själva blivit utsatta för. Men om de hade följt Jesu råd, hade det ändå haft stor betydelse, både för romarna och för judarna. Romarna hade fått uppleva Guds kärleksnatur genom judarna och så lättare kunnat finna vägen fram till Gud. Judarna hade samtidigt fått sanna vänner som hade underlättat deras exil avsevärt.

Nu skedde ju inte detta. Istället gjorde judarna uppror mot Rom. (År 70 och Bar Kokhba-upproret 132-135). Sedan dess har judarna lidit förföljelsens eld bland olika folk, och den kristna kyrkan har antagligen varit den största förföljaren, och inspirerat andra att ta efter hennes exempel.

Peter Wallgren 

peter@vingarden.org