torsdag 23 april 2015

Skillnaden mellan domen vid Jesu återkomst och yttersta dagen.

Liknelserna i Matteus 25



De tio jungfrurna

Första delen av kapitlet handlar om de tio jungfrurna. Liknelsen behandlar uppryckandet som omedelbart föregår vedermödan då antikrist ska ta makten. Det är då endast de som väntar på Herren som får se honom på skyn, och troligen endast under ett ögonblick. Jesus säger nämligen att man inte hinner vända tillbaka för att hämta något när han uppenbarar sig på skyn, underförstått: för då stängs himlen på nytt (Luk 17:26-35).
Alla dessa jungfrur representerar kristna troende människor, vilket framgår av att de alla går ut för att möta Brudgummen (Jesus). De har alla pånyttfödelsens ljus (lampan som de tar med sig) och ett visst mått av olja. Men en sak skiljer dem åt: De visa har dessutom en reservflaska med olja. Oljan är en bild på den helige Ande, och liknelsen säger oss därför att man ständigt måste låta sig uppfyllas (eller påfyllas) av den helige Ande för att vara redo när Brudgummen uppenbarar sig.
Om man nu inte är redo får man stanna kvar under vedermödan, en tid då antikrist kommer att kräva absolut underkastelse och som ett tecken på detta fordra att man tar på sig hans märke på pannan eller högra handen. Loppet är inte kört för de ovisa jungfrurna. De har möjligheten att vända om och stå emot antikrists krav och så få behålla sin frälsning. Men det blir för dem ett stort lidande att gå igenom.

Förvaltarna (vers 14-30)

Nästa liknelse handlar om att domen börjar på Guds hus. Här är det också kristna som står i fokus. Alla förvaltarna är medvetna om att de har ett uppdrag från Herren. En av dem har dock varit otrogen sin huvudman och kastas ut i mörkret.

Det är inte helt klart vad mörkret står för. Det kan antingen betyda att han får dela lott med de ovisa jungfrurna här på jorden, eller så får han vistas en tid i ett avgrundslikt mörker utanför bröllopssalen i himlen. I båda fallen gäller att det inte finns något som antyder att det skulle handla om ett evigt straff. Jesus säger ju i Luk 12:47-48 att den tjänare som vet sin Herres vilja men inte gör den, ska piskas med många rapp, alltså inte ett oändligt antal rapp.

Domen över förvaltarna synes äga rum samtidigt som de tio jungfrurna åtskiljs. Liknelsen kan mycket väl vara en direkt parallell till den förra, och kan då betraktas som en ytterligare illustration på det som Herren ville säga oss i liknelsen om jungfrurna. Det gäller alltså att inte endast låta sig uppfyllas av Anden, utan också att vara trogen Andens ledning och använda den utrustning som Anden ger oss.

Domen mellan fåren och getterna (vers 31-46)

Vedermödan kommer att avbrytas av att Herren uppenbarar sig på himlen för alla människor. Nu ses han inte bara av de sina, utan även av dem som inte älskat honom. I sitt följe har han alla som varit med och firat Lammets bröllop när han återvänder. Dessa har nu fått sina uppståndelsekroppar och ska vara med och regera med Herren på jorden i tusen år. Detta blir det rike som profeterna talat om i paradisiska termer. Lejon ska äta gräs och gå tillsammans med oxar, Jes 65:25. Människorna som inte fått del av den första uppståndelsen ska få en mycket längre livslängd, Jes 65:20. Men ännu är inte döden uppslukad, utan detta är ett steg på vägen till den fullkomliga världen.

Innan Jesus kan överta alla jordens riken (Dan 2:44-45) måste han föra bort dem som är andra till fall (Matt 13:39-42). Nu först går det att skilja vetet från ogräset, eftersom de båda slagen hunnit mogna (Matt 13:29-30). Därför ställer han nu upp de människor som överlevt vedermödan i två grupper. 
I liknelsen representerar getterna dem som varit obarmhärtiga. De får nu, enligt grundtexten, gå bort till tidsåldrig tuktan, medan fåren får gå in i tusenårsriket. Detta uttrycks som att de får tidsåldrigt liv, vers 46. Ordet som översatts med "straff" är grekiskans kolasin, som även kan översättas med tuktan, fostran, avkvistning, beskärning. Detta slags straff har alltså ett syfte. Man tuktar t ex ett träd för att det ska bära mer frukt. Jmf Joh 15 där Jesus talar om att beskära vinstocken för att den ska bära mer frukt.

Tyvärr har de flesta bibelöversättare inte förstått att den dom som avsnittet handlar om inte är den yttersta domen, som kommer först tusen år senare. Därför har man dragit slutsatsen att aionios betyder evigt istället för tidsåldrigt, som är en mer korrekt återgivning av grundtexten. Både de rättfärdiga och de orättfärdiga får alltså tidsåldriga domar, fast av olika slag. Vad den yttersta domen innebär får vi eventuellt återkomma till. För även när det talas om den används begreppet aion.



4 kommentarer:

  1. Jag undrar var du stöder dig på när du påstår att Jesus kommer före vedermödan och sen en andra gång. Jag har fått tag i Åkesons bok "Om bibliska profetior". Om jag har förstått honom rätt så sker allt samtidigt: Uppryckandet, domen och inledandet av tusenårsriket.Jag ser inte att vi skall slippa gå igenom den hemska tiden som kallas vedermödan. Men däremot att Gud kommer att rädda de utvalda. Att luta sig mot en hjälpkrycka som uppryckandet före vedermödan anser jag vara en falsk förkunnelse. Jag vet att detta är ett ämne som har debatterats mycket men jag tycker det är viktigt.

    SvaraRadera
  2. Det finns olika åsikter om sekvensen av händelser vi Jesu återkomst. Jag är öppen för att vi kan få vara med om en del av vedermödan. Mer om detta finns i vår bok "Tidens fullbordan", som jag rekommenderar. Den handlar inte i första hand om Jesu tillkommelse, utan om alltings upprättelse, men det finns med ett kapitel där jag skriver om Jesu återkomst också.

    SvaraRadera
  3. Tack för svar.I Matt. 24:30 står det att alla jordens stammar skall se Människosonen komma på himlens skyar och jämra sig. Hur kan du då säga att det bara är de som väntar på Honom som får se?

    SvaraRadera
  4. Alla ska få se Jesus, men det verkar som att övervinnarna, brudeskaran, får se honom först. De ska ryckas upp på skyar honom till mötes, medan övriga lämnas kvar i vedermödan. När de visa jungfrurna i Matt 25 har kommit in i "bröllopssalen" stängs ju dörren och de övriga vill komma in, men får vänta utanför. Utanför är sannolikt detsamma som i vedermödans mörker. De ovisa jungfrurna går inte automatiskt förlorade, för de kallas jungfrur, vilket är en beteckning för människor som renats i Jesu blod. Efter vedermödan visar sig så Jesus för alla människor. Mer om detta i Tidens fullbordan.

    SvaraRadera